Roy Andersson är en konstnär som jag beundrar. Hans duk, filmduken, behandlar han både ömsint och ibland burdust tråkigt. Få har sett hans mästerverk, vilket är tråkigt. Det är inte alltid solklart vad han vill med sina filmer, dock är det vackert i sin elegans. Skönt med lite avbräck ifrån allt som är producerat i hollywood.
SVD
söndag 4 november 2007
Roy värd varje vinst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar