Åklagarens svaga bevisning

Att den åtalade plastikkirurgen anpassat sitt försvar beror mycket på att försöka rädda vad som räddas kan. Det handlar om äktenskap, sin yrkesheder och sin ställning gentemot vänner, bekanta och inte minst sin familj. Så det är varken något nytt eller ovanligt i brottsutredningar. Det vet åklagaren, det vet journalisterna fast allmänheten får en annan bild då åklagaren uttalar sig så. Proffsigt kallblodigt att åklagaren att köra det spelet. Fast ifrån dag ett har åklagaren målsägarbiträdet gjort allt för att smutskasta den åtalade i media.

Åklagaren stor problem är när det gäller våldtäkten. Målsägarens envishet att vidhålla att den åtalade stod vid hennes fotända när han våldtog henne. Målsägaren vidhåller med att hennes underliv låg mitt på britsen. Då inser ju alla som kan lite om den mänskliga anatomin att något inte stämmer. Åklagaren låtsas som det regnar och kan inte svara på varför det är som det är utan att gå på angrepp på den åtalade. Att hans målsägare uppenbart inte talar sanning om var hon befann sig på britsen eller var den åtalade stod, hoppar han över. Ingen journalist agerar. Ingen journalist vågar tvivla för massmediadrevet har redan dömt den åtalade.

Att den åtalade tagit för sig vid varje sexuell invit är etiskt och moraliskt förkastligt. Dock är det inte brottsligt att vara otrogen. Det är inte heller rättens uppgift att tänka i de banorna. Rätten skall se om bevisningen håller att döma den åtalade för våldtäkt om bevisningen är så stark så alla tvivel är utsuddade. Nu kan de inte göra det om de lyssnar på målsägarens vittnesmål. Om målsägaren sagt hon låg på britsen och inte visste hur hennes kropp var placerad, då hade det varit ett solklart bevis som stödjer åklagarens linje. Nu är det så att målsägaren pajat den åklagarens fall. Då bevisbördan är tyngre än i tingsrätten kan jag inte se att det blir annat än en friande dom. Åklagaren har haft ett dålig åtal ifrån dag ett.

Målsägarens förändringar i sin förklaring är inte unik. Det är många åtalade som först säger en sak och sen inser att de inte kan undanhålla vissa fakta och då ändra sig. Massmedia vet om det men det talas det tyst om. Det kan bero på att personer nära vissa journalister har varit kunder hos den åtalade och tyckt han var obehaglig.

Målsägarens yrke har med varit negativt för en hel del journalister. De har ogillat att han förskönat personers utsida. Ur en vänstersynvinkel, vilket många fortfarande har, så är det förkastligt. Personligt hat är en stark drivkraft även för en journalist. Frågan är om inte åklagaren och målsägarbiträdet lider av samma känsla?

Var det en våldtäkt? Jag vet inte. Vad jag vet är att bevisningen lika mycket talar för det vittnesmål som den åtalade har fört fram. Vittnesmålet ifrån målsägaren om britsen är en viktig faktor i målet som gör att jag, och många med mig, inte köper vittnesmålet.

Det finns x antal andra faktorer som kan ligga bakom. Att anlita sin fd svärfar till ingreppen har säkert inneburit att det skulle funnits någon rabatt med i spelet. Det ingrepp där våldtäkten skulle ha skett, skulle ju varit gratis.

Är detta en ny Billy Butt? Kanske. En man med ett yrke som många såg upp till. Ett yrke där många skulle göra vad som helst för att få vissa saker. Utnyttjade den åtalade sin ställning så som Billy Butt? Säkert. Är det olagligt? Nej.

Efter våldtäkten så blev det enligt uppgift två ytterligare operationer. Detta utan att målsägaren i mellan kontaktade polisen. Även det låter underligt.

God journalistik skulle skärskådat uppgifterna som inte går ihop. Dock finns det ingen som gör det. För ingen går emot alla sina kollegor som redan dömt.

Fallet är svårt. Att polisen inte bandade de första förhören är med graverande. Den åtalade har redan förlorat sin karriär, sitt äktenskap och massor med vänner. Så oberoende vad för straff som döms ut, har han redan förlorat allt annat i livet.

Vad vi vet om målsägaren är lite. Ytterst lite. Vi vet ålder. Vi vet relationen mellan den åtalades son och målsägaren. Någon djupare analys kring målsägaren finns inte. Att detta inte var första operationen talas det tyst om.

För mig handlar detta om att åklagaren inte har ett solklart fall. Bevisningen är inte övertygande.

Vi får se vad domen leder till. Det blir säkert inte en friande dom. Mediadrevet skulle bli för hårt emot hovrätten. Dock tror jag inte det blir det första eller sista vi hör om den åtalade. Åklagarens desperation är stor. Målsägarbiträdet och åklagaren håller tyst om att den viktigaste faktorn i vittnesmålet inte håller. Om nu inte den åtalade skulle vara så välutrustad att han manliga könsorgan skulle räcka ner till golvet. Fast det kan väl ingen ändå tro på? Mer än åklagaren och målsägarbitrådet.

Åklagaren drömmer säkert om ett liv som advokat. Kanske därav det stora intresset att synas i media?

AB DN HD SDS SVD