En gång i tiden, när jag växte upp så slog man inte på någon som fallit till marken. Man slogs när båda stod upp. Föll den ene så var det slut. Idag råder en helt annan mentalitet. En mentalitet som går ut på att slå och sparka på någon tills han/hon inte rör sig. Ett våld som ger dödsfall.
För det är ju inte fler antal gatuslagsmål nu än på 1950-talet. Det är dock grövre och mindre gentlemanamässigt, nu än då.
En kollega i 30 års åldern har berättat ett antal gånger om då han var ute på stan. Ett gäng yngre killar började bråka. När en föll till marken så hörde han den meningen som fått mig att tänka till "Sparka då, han ligger ju ner". Som tur var så reagerade min kollega och hans kompis så de sprang till undsättning. Fast vad hade annars hänt?
Vi måste lära killar att hantera konflikter på annat vis än med våld. Låt inte fler unga dö en onödig död för de inte kan hantera sina känslor.
AB AB AB AB DN DN DN DN DN DN DN SDS SDS SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD
fredag 30 november 2007
"Sparka då, han ligger ju ner!"
kl. 17:47
Etiketter: brott och straff, dödsmisshandel, Leif Silbersky, stockholm, våld
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Riktigt.
Har många gånger i sammanhanget funderat över att uttrycket "sparka inte på den som ligger" numera mest ses som just ett uttryck istället för den sanning som uttrycket egentligen förmedlar.
vilka fega rattor...jag skulle garna fa en minut med dom i en morkt rum....
Kanske "inte" försvinner från uttrycket, och så att "sparka på den som ligger" får samma mening som "picking low hanging fruit".
Skicka en kommentar