En rektor tar till udda metoder för att få tyst i klassen. De misslyckade föräldrarna ser inget samband mellan att de inte lyckats med sin uppfostran och barnen snackar och förstör lektionerna. Fast vem är förvånad? Många av dagens föräldrar skiter i sitt viktigaste uppdrag, att uppfostra goda medborgare som har empati, moral och etiska värderingar.
Två tejpbitar som en kryss över munnen kanske borde införas oftare? För nu kanske dessa föräldrar uppfostrar sina barn och inte lämpar över det på skolan!
AB
lördag 1 december 2007
Misslyckade föräldrar gör det igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Frågan är vem ska vi skylla på? Är du säker att det är föräldrarnas fel? Tänk om föräldrarna har gjort allt, men barnen/ungdommarna vägrar lyssna. Då är det inte föräldrarnas fel utan barnets, för att dem är helt enkelt respektlösa och omogna. Komunen och skolan har också en roll i det här. En bra komun och en renare skola har inte bekymmer med såna problem. Medan en komun i och en skola i förorten, kan få det lite tuffare. Sen är det så att föräldrarna inte vet hur dom ska sköta det själv. Aga barnen (ge smisk)? Det visar sig heller inte vara bra. Och ingen hjälp från komunen. Skolan själva kan inte ta till starka metoder, så dom vet inte hur dom ska sköta det. Så det kanske inte är barnets fel heller när dom lever i ett taskigt miljö. Sådna personer som du som bedymmer föräldrarna borde ta reda på mer fakta innan du anklagar något eller någon. Tänk du med först!
anonym 02:16: Visst är det föräldrarnas fel! Rätt uppfostran ifrån dag ett avgör.
Idag råder det brist på tid. De ses en halvtimme på morgonen om de har tur. Sen är ungarna på väg till skolan. Efter skolan är det fritids och för många blir det kvällsaktiviteter av det ena och andra slaget. De kommer hem och äter om de har tur. Sen blir det dags att sova. Så kanske 2 timmar på ett dygn räcker inte.
När barnen/ungdomarna inte lyssnar har föräldern redan misslyckat. Så långt skall man aldrig behöva gå.
Skolan och kommunen har inget med barns uppfostran att göra. Har aldrig och kommer aldrig att ha det uppdraget. Det är förälderns uppgift. Känner man på sig att man inte kan bli en bra förälder, skaffa inte barn!
Skicka en kommentar