Att kalla någon som slår för en man är nedsättande för ordet man. En riktig man använder inte våld emot sina medmänniskor. Så enkelt är det. Sen kvittar det vad för anledningar som en misshandlare tar upp. Det finns inget som rättfärdigar att misshandla någon.
Kvinnor som fastnar i relationer med män som slår kommer jag aldrig riktigt att förstå. För tecknen brukar finnas där. Samtidigt, många vill inte förstöra en relation och alla har vi väl försökt få någon nära att bli en ny människa. Så det är inte lätt att förstå som en utomstående vad det är som gör att de hamnar i den där fällan. För det blir som en fälla för den som blivit misshandlad.
En nära vän till mig. Hon var utåt lycklig över sin man. De såg ut att vara det perfekta paret. En natt ringde hon. Hon var utslängd och slagen. Varför såg ingen av oss vänner de här tecknen. När jag resonerade med mig själv så märkte jag tidigt att han var sotis. Hans kroppsspråk var osäkert. Han rörde på sig som om han aldrig var säker på sig själv. Jag minns jag tidigt tänkt om han var en sådan som misshandlade. Jag hade dessvärre rätt i mina misstankar. Det tog två år innan hon ringde den där natten. Det blev polisförhör, häktning och annat. Relationen pausade i två månader. Så kom han med rosor och de var ihop igen. Tills ett halvår senare då han slog igen.
Rättssamhället borde vara strängare i sina straff. Det är svårt att få upp ögonen för allmänheten om ett brott inte får rätt påföljder. Böter är inte ok. Det skall automatiskt bli fängelse. Det går inte att dalta länge.
Dessa av manligt kön som slåss är inte riktiga män. Glöm aldrig det. De är inga män. För riktiga män löser konflikter genom att prata.
AB AB AB
måndag 3 december 2007
En riktig man slår inte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En riktig kvinna då. Kan en riktig kvinna använda våld gentemot sin man? Kvittar det om anledningen till misshandel heter mannens missbruk och den frustation som hans ständiga missbrukande vållar hos den som slår?
Katerina Janouch har i sin självbiografiska bok ”Anhörig” beskrivit hur hon gång på gång misshandlar sin man därför att hon känner sig så frustrerad eftersom inget tjat i hela världen har fått honom att sluta dricka. Han lovar men håller inte sina löften. Därför slår Katerina.
Katerinas man väljer att inte anmäla. Man kan ju tänka sig många anledningar varför. Säkerligen skäms han. Sedan kan man tänka sig att han är rädd för omgivningens reaktioner Han vill säkert inte heller genera barnen. Och han kanske känner sig förtjänad av slagen eftersom han inte klarar av att leverera det som krävs av honom. Dvs. nykterhet.
Varför stannar han ändå i ett förhållande som innebär ständig misshandel av den han älskar mest? Kanske önskar han att det en vacker dag kommer att ta slut. Kanske önskar han att han en vacker dag orkar leverera det som krävs av honom och då förhoppningsvis även misshandeln slutar. Vem vet?
Vilken utomstående människa skulle ha anat att Katerina hör till de kvinnor som misshandlar sin man? Hon är ju framgångsrik, snygg, självsäker, kaxig, älskar sin familj över allt annat och har skaffat massor med barn med denne man (för att binda honom ytterligare i henne - trots missnöjet?)
Såg grannarna något av det som skedde mellan hemmets väggar? Varför anmälde ingen? Varför anmälde inte skolan? Far- eller morföräldrarna? Barnen? Dagiset? Eller var det därför att de såg ut att vara det ”perfekta paret” som ingen vågade/ville anmäla?
Varför såg ingen Katerinas överdrivna behov att kontrollera sin man och hans beteende? Varför berättade ingen för Katerina att var och en av oss bestämmer själv över sitt liv och bär även konsekvenserna över sina beslut?
Borde samhället ha dömd Katerina i fängelse?
Jag har ingenstans läst någon som skulle ha fördömd hennes beteende. Tvärtom. Hon är den som även idag ger råd åt andra kvinnor i samma sits. Hon tröstar dem och säger till dem att tjata och tjata. Detta trots att hon själv vet att tjatet som inte bibringar det önskade resultatet leder till frustation vilket i sin tur KAN leda till våldshandlingar.
anonym 16:17: Att slåss är alltid fel.
Som jag brukar skriva så är det att slåss något som tyder på att argumenten tryter. Det är fel att slåss både för män och kvinnor.
Att bryta upp är inte lätt och jag anser att alla bör agera när någon misshandlas.
Kan inte hålla med om att att slåss är alltid fel. Ibland är det rätt, men de tillfällen är så väldigt, väldigt få. De flesta av oss behöver aldrig slåss.
metrobloggen.se/realmen: När skulle det vara ok då? Jag vet inget tillfälle som gör det är ok.
Skicka en kommentar