Schenström affären varv 4, eller vad det blir.

Schenström affären varv 4, eller vad det blir. Ett svar på Kent Filppus inlägg.

För det första, det var inget hångel. Under de fyra timmar som aftonbladets fotograf tryckte utanför så fick han bara med en snabb puss och en snabb kram. Så det har aldrig varit ett hångel, kommer aldrig bli ett hångel mellan Ulrica Schenström och Anders Pihlblad. För tror man att man att ett hångel är en snabb puss med ett bord emellan varandra och en snabb kram då har man nog aldrig hånglat. 30 sekunders hångel har jag aldrig hört talas om. Fast jag kan hålla med om att Aftonbladet vill få det att se ut som det var hångel i fyra timmar.
Om vi kallar det för hångel så fall har ju Jeltsin och Göran Persson hånglat när de träffats. Eller Göran Persson och Mona Sahlin har hånglat 100-tals gånger. Aftonbladet har tex tagit bort all information i de bilder som visar hur få sekunder det hela rörde sig om. De som var på krogen säger med det bara var en snabb puss. Aftonbladet ville det skulle se ut som mer och dessvärre så svalde de flesta det.

I de 900 kronorna så fanns det mat med i bilden. Det sägs med att den övriga delen av notan, där de andra var med, var för lite. Så det rör sig om öl och vin för ca 600:- och det är inte mycket under fyra timmar. Vad däremot är skrämmande är att TV4 bröt emot källskyddet då de tog fram notan. De bröt en av de viktigaste skydden mellan uppgiftslämnare och en journalist. Det är det utan tvekan grövsta övertrampen i denna historien. Fast jag har inte sett någon tidning som reagerat ännu. Vilket jag ifrågasätter. Kanske för få som var vakna då de skulle lära sig vad källskyddet innebär.

Som journalist så ingår det att träffa de man bevakar. I många fall kan det bli en yrkesrelation där man känner till den andres privatliv. Att bjuda på mat och dryck för att kunna slappna av är mycket vanligt. Speciellt om det rör sig om viktiga företrädare för politiska parti, företag eller organisationer. Notan var i detta fallet enormt liten. I de flesta fallen är det betydligt dyrare krogar med betydligt större notor. Den största nota jag har hört talas om var 8000:- för två personer för några år sedan. Så hela spåret med mutor och annat är patetiskt. Själv skulle jag vara extremt illa ute. Den dyraste notan jag haft låg väl på 2000:- för två personer. Bara för att ge det hela lite perspektiv.

Schenström fick order om att säga upp sig. Drevet med skulle skada regeringen för mycket, speciellt då ingen vågade säga att det bara var en puss och att det är brukligt att träffa politiker både över en eller två flaskor vin. Yrsa Stenius sa senast i veckan att det är vanligt med den typen av möten. Så Schenström och Pihlblad har inte gjort något fel. Om det vore fel skulle 100-tals journalister söka nytt jobb. Som jag sa innan, även jag skulle råka illa ut.

Vad jag hittar online är en undersökning ifrån 1999 där siffran ligger på nästan 70%.
http://www.jmg.gu.se/pdf/jmgdata/journalist2000.pdf
Så visst har en majoritet av journalisterna hjärtat till vänster!

Nu kommer jag säkert få en massa påhopp, men när brydde sig dagens befolkning om ledarskribenterna? Några få procent läser ledarna resten bryr sig inte. Vet att på en medelstor tidning så visade läsarundersökningen att 1,4% läste ledaren. Jag kan dock hålla med om att S har varit skumma i sin mediepolitik. Arbetet i Malmö saknar jag själv mycket. Fast jag tror som sagt inte den politiska färgen spelar så stor roll på tidningarnas reaktioner. DN och Svenska Dagbladet köpte ju Aftonbladets vinkel med en gång. Ingen eftertanke eller något.

En manlig politiker som hade pussat en journalist hade aldrig hängts ut i form av att det skulle vara ett hångel. Det hade krävts fler bilder för det första och media skulle inte köpt det så lätt. Speciellt underligt är det ju att alla vet vem Anders Pihlblads pojkvän är. Fast nu kunde de ju föra svenska folket bakom ljuset genom att få det att se ut som en snygg journalist förför en gift kvinnlig statssekreterare på krogen. Claes de Faire på Resumé vågar ta bladet ifrån munnen och säga som det är. De flesta av sveriges politiska journalister var skitsura på Schenström. Hon var deras största kontakt inom M som Presschef. Hon kunde spelet mellan journalister och politiker. Hon gav information och alla trodde det skulle bli den mest kommunikativa statssekreteraren någonsin. Fast hon tog sin roll på allvar och det blev helt tyst.Så visst, det var flera faktorer som spelade in.

Frågan är dock om inte någon PR-byrå rekryterar henne. Den arbetskapaciteten och den kunskapen om det journalistiska arbetet så tror jag det finns många headhunters där ute som vill rekrytera henne. Politiken hittar många duktiga förmågor, men de brukar bege sig till andra och mer välbetalda jobb.

Hade jag varit i Fredrik Reinfeldts kläder hade jag återanställt Ulrica Schenström. Speciellt då ersättaren faktiskt har gjort något som inte är ok.

Tack själv Kent Filppu för debatten!

DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN SDS SDS SDS SDS SDS SDS SDS SDS SDS SDS SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD SVD