Ofta slås jag av att nya artister är kaxiga och tror de är bäst. Så finns det andra artister som visar att de är ödmjuka och tacksamma. Paul Potts bevisar att ödmjukhet är det unika i livet. Själv önskar jag att jag hade hälften så bra röst. Då kanske grannarna slutat banka i väggen då jag sjunger i duschen. Själv hoppas jag kunna köpa hans musik på iTunes inom kort.
DN
torsdag 1 november 2007
Ödmjukheten själv
kl. 03:21
Etiketter: klassiskt, musik, opera, paul potts
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar