fredag 12 oktober 2007

Rödeby, det var inte samhällets uppgift att uppfostra

Det talas så mycket om Rödeby och att polisen och de socialamyndigheterna skulle ha agerat. Låt oss göra det klart och tydligt att det är föräldrarna som bär ansvaret att uppfostra.

Polisen och samhället i övrigt kan inte lära ut etik och moral. Det är föräldrarnas uppgift. Det är även föräldrarna som skall sätta upp gränser och regler. Det tycks som prylar har de kunnat skaffa sina barn, men att uppfostra dem har varit värre. De har helt enkelt inte gjort sin del.

15 åringen som förolyckades, hans mamma och mormor gjorde ett uttalande i Tv4. Det var starkt att se, samtidigt saknade jag den självklara frågan, vad gjorde sonen ute mitt i natten?

Det är så lätt att skylla på mannen som försvarade sig själv och sin familj. Det är lätt att skylla på polisen, skolan och socialen. Fast de som skall skyllas på är föräldrarna. Det är ett högt pris att förlora ett barn. Fast 15 år gammal då skall man kunna urskilja vad som är rätt och vad som är fel. Klarar någon att följa trafikregler, då klarar de av att ta andra beslut som skiljer död ifrån liv. Fast de kanske aldrig fått en tillsägelse när de gjort fel. I vart fall så fungerade inte deras värderingar kring etik och moral.

Ungdomarna som sparkade ihjäl en annan är med hemskt. Fast det är ganska vanligt fenomen och inte lika viktigt som vad som skett i Rödeby. Skillnaden är att i Stockholm finns det poliser som kommer på plats inom några minuter. I övriga delar av landet handlar det om upp till timmar. När då inte polisen ens har uppfattat hur en familj terroriserats under många år, ja då kan man fråga sig vad för kunskap de har om de medborgare de skall beskydda.

Gatuvåldet är ett typiskt fenomen för storstaden. Mitt i natten, drogpåverkade och unga män som inte klarar att lösa konflikter verbalt, det är grogrunden. Däremot terror emot en familj under ett par års tid är något mycket värre. Att misstänkta hängs ut på nätet, ja det är kanske inte så konstigt. Det är ju klart värre då oskyldiga hängs ut under lång period som i Rödeby. Dock är det inte något som skett i Stockholm och då är inte intresset lika stort. Två händelser samma helg. Den ena ett typiskt stortstadsfenomen, den andra ett bevis på att föräldrar gett upp och låtit unga terrorisera en familj något enormt. Vi får inte tappa bort Rödeby i debatten helt enkelt.

Hur vi än vrider och vänder på det hela så har vi få poliser i sverige om vi jämför med den brottslighet vi har. Fredrik Reinfeldt lovar fler poliser. Frågan är bara hur många det blir och om det kommer upp i de nivåer som krävs.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=703322
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=703379
http://www.svd.se/dynamiskt/stockholm24/did_17274181.asp
http://www.svd.se/dynamiskt/stockholm24/did_17276503.asp
http://www.svd.se/dynamiskt/stockholm24/did_17265531.asp

2 kommentarer:

Hellraiser sa...

Det är helt klart att det är föräldrarna som skall uppfostra sina barn och lära dem hurman skall bete sig och att visa hänsyn mot andra.
Men när det har gått som i Rödeby, när föräldrarna misslyckas eller som i detta fallet skiter i det.
När gangsters terroriserar en oskyldig familj, då är det polisens sak att ingripa, inte med att skriva ingen åtgärd eller avskrives eller ring senare, utan att ingripa.
Gör de inte det måste människor skydda sig och sina barn själv.
Och ha rätt att göra det. Det är ingen rätt som politiker eller andra har rätten att ta ifrån oss.
I första hand skall det naturligtvis skötas av polisen men klarar de inte sin uppgift så måste andra människor ingripa.
Det har talats om skyldighet att ingripa om man ser misshandel på stan, ska då inte föräldrar ha rätt att skydda sina barn i hemmet mitt i natten när Satan bankar på dörren.
Endast kriminella element kan tycka det, för att de skall härja fritt.

Byxorna Nere sa...

Dessa terroriserande unga syntes säkert tidigt i skolan att de var på "glid". Skulle tippa på att skolan aldrig berättade hur dessa elever var till socialen.

Så ett totalt haveri av hela systemet skulle jag kalla det för.