Det handlar mycket om att fel personer skaffar barn med varandra. Fler borde tänka efter om det kommer funka att vara föräldrar även om de inte bor tillsammans. För barn behöver aktiva föräldrar. Att ha gemensam vårdnad och jämt ha konflikter funkar inte. I nio fall av tio så har vänner och bekanta tidigt sett att dessa inte borde skaffa barn för de kan inte umgås som de bör.
Mycket beror på att många tjejer faller för badboys som de tror de kan ändra på. Dock så är det kört på den fronten. De kommer aldrig ändras. Jag vet inte ett enda förhållande med en badboy som funkat.
SDS
söndag 28 oktober 2007
Skaffa barn med rätt partner!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Verkligheten är inte riktigt så enkel men jag tycker du har rätt i att det vore bäst om alla hittade den perfekta partnern som även är perfekt partner vid en eventuell skilsmässa/separation. Intentionen är god. Jag är dock en av de som skaffat barn med en "bad boy" eller helt enkelt med en sådan man som inte var så trevlig (läs; samarbetsvillig) att separera från. När sanningen kom ikapp mig var jag naiv och trodde att samhället skulle stötta mig i min rätt att få träffa min dotter regelbundet. Efter att ha varit i Tingsrätt, Hovrätt och Länsrätten har jag inte träffat min dotter mer än mycket sporadiskt sedan separationen för 8 år sedan. Detta trots gemensam vårdnad på pappret. Jag har förlorat min dotter och tron på rättsväsendet. Min dotter förlorade helt oskyldigt sin mamma och en syster. Initiativet kommer för sent för oss personligen men jag tror absolut att högre kompetens är ett steg i rätt riktning.
PS Glöm inte att det finns massor av "Bad Ladies" också.
Du bara nämner "badboys". Är alla tjejer "goodgirls" då?
Anonym 12:26: Är lite nyfiken på om du hade vänner och bekanta som signalerade att han inte var rätt? Själv lever jag efter devisen att den jag skaffar barn med skall jag kunna vara vän med även om allt tar slut. Än idag så funkar det. Fast jag kan ju säga jag tar det mycket lugnare än vänner till mig. Det kan räcka de träffades för någon månad sedan innan deras partner är gravid. Att skaffa barn då allt är rosa och gullig pluttigt är inte svårt, då syns inga fel med partnern.
Jag anser att även om föräldrarna inte kan komma överrens så måste delad vårdnad vara det som gäller. Kan partnerna inte kommunicera så får någon form av medlare komma in. Jag har inte ett exakt förslag, men att förlora kontakten mellan barn och förälder är inte bra.
Visst finns det bad ladies med, men jag tycker de är väldigt väldigt få. Har ändå en mycket stor umgängeskrets både i arbetslivet och privat så det är bara en jag skulle kunna kalla badladie, medan jag nog kan räkna upp 100 badboys.
anonym 14:06: Nej, de finns säkert, men de är inte lika många vad jag upplevt.
Svar till Byxorna nere. Det var ingen som sa något så länge vi var tillsammans men efteråt var det många som sa sig ha vetat hela tiden att han inte var bra för mig. Vad gäller bad boy och bad lady så menar jag att det finns många av båda könen. I alla fall med min tolkning av "bad", dvs. någon som drar in barnen som brickor på spelplanen i en separation.
Vi har gemensam vårdnad och medlare har varit involverade men inget har hjälpt. Ibland måste rätten våga fatta beslut som är bäst för barnet och inte för föräldrarna. I detta fallet kostade det ett barn en förälder så jag välkomnar alla steg från den mjäkighet och inkompetens i rättsväsendet som jag drabbats av.
"Det handlar mycket om att fel personer skaffar barn med varandra."
Absolut är det så. Men inte bara att det är "fel" personer, det är inte sällan förvånansvärt omogna personer som skaffar barn med varandra. (Vilket i sammanhanget nog är samma sak...)
De största förlorarna i vårdnadstvister är - förutom barnet förstås! - alltid de bra papporna. I dagens samhälle är dessa totalt rättslösa och lämnade utan stöd. Inte bara beroende på (vilket har diskuterats men inte åtgärdats på något sätt) att socialsekreterare oftast är kvinnor som sluter upp bakom mamman vid en tvist, men också med tanke på tex hur barnbidraget automatiskt (!) alltid går till mamman och att pappan endast på nåder (dvs om mamman råkar känna för det) kan få del av det. Otrotligt idiotiskt! Och detta trots delad 50-50% vårdnad. Det är ju som att be om bråk mellan föräldrarna. Hur enkelt skulle det inte vara för Försäkringskassan att utbetala hälften till vardera förälder vid delad vårdnad?
Jag läste nyligen om ett förslag från en frånskild pappa (som pga sin ex-fru inte får träffa sina barn) som gick ut på att barnen alltid borde få bo kvar i det tidigare gemensamma hemmet och att det ska vara föräldrarna som ska flytta in och ut varannan vecka (t ex). Jättebra idé!
Inte bara får föräldrarna då slita för att få samarbetet att fungera (det kan gott vuxna människor lära sig att göra efter att ha utsatt ett barn för en skilsmässa) utan barnen får behålla EN fast punkt i tillvaron.
Anonym 18:16: Konstigt de inte kunde klämma ut sig det innan. Måste säga det låter underligt. En vän går ju inte och håller på sånt.
Som jag använder badboy/badgirls är mer i form av att de ifrån början aldrig ens kunde ta ansvar för sig själv utan var mer en player.
Låter ju som om medlaren helt kollapsat. Så får det ju aldrig bli med en medlare!
Anonym 22:31: Jag tycker med jag ser band mellan omognad och att det inte håller ihop.
Det där förslaget, det tycker jag är intressant. Ser en massa hinder, men det är klart med fokus för barnen.
Har man skaffat barn är det ju ett livslångt engagemang. Jag går inte in i livslånga engagemang med någon jag inte känner till 100%.
Skicka en kommentar