Fler personer avlider av självmord än genom olyckor i trafiken. Det är det få som berättar om i media. En bro, ett järnvägsspår, ett berg ja listan kan göras lång för alla ställen som drar till sig självmord.
Jag har själv tagit upp en person som tagit livet av sig genom att dränka sig. Välplanerat var det i minsta detalj. Vi såg personens tillhörigheter på bryggan en bit bort. Allt fanns där. Avskedsbrev. Skorna, kläder och andra saker var prydligt uppställt på bryggan. Solen sken. Fåglarna kvittrade. Hade vi varit där 45 minuter tidigare så hade den personen kanske varit i livet idag. Nu höll vi fartgränserna inomskärs, men om vi hade kört lite för fort, ja hur hade det då slutat? Det har gått många år sedan dess. Ändå tänker jag på det ofta. Får lite ont i magen och tänker "om vi bara".
Ett självmord där ingen hittar den som tagit livet av sig är ganska ointressant. En bro med kameror är som en magnet för de som vill ta livet av sig och veta att någon ser vad som sker. Rent psykologiskt så att hoppa framför tåg eller frontalkrocka med en bergvägg är ju andra tydliga vägar.
Den personen jag var med och tog upp visste att det var aktiviteter vid den aktuella bryggan varje dag vid vissa tidpunkter. Trotts vi larmade på allt och varje resurs som fanns tillgänglig kom så var det försent.
Under alla de år jag växt upp så har över 40 personer bland vänner och vänners bekanta tagit livet av sig. Man träffar en ny tjej man dejtar. Så kommer det fram att hon kände någon som tagit sitt liv. Så håller det på så. Självmord är tragiskt för oss som överlever.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_17258762.asp
onsdag 10 oktober 2007
Nollvision på självmord?
kl.
04:46
Etiketter: ambulans, psykologi, räddningstjänsten, Självmord
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar